Kultur - basnäring på Österlen

Kultur kan utveckla själen, öppna sinnet och sätta guldkant på tillvaron, men att kulturen också kan skapa nya jobb och välstånd i en region med en tynande traditionell arbetsmarknad kom som en överraskning för forskarna vid instititutionen för samhällsplanering och infrastruktur vid Tekniska Högskolan i Stockholm.

Dessa tekniker som tidigare varit fullt upptagna av att studera råvarornas och den goda hamnens betydelse för ett samhälles tillväxt och blomstring fick så många rapporter om kultursektorns snabba tillväxt att de till slut fick starta ett kulturprojekt.

Ta Köln och Dortmund, säger forskaren Göran Cars. Två tyska städer i Ruhrområdet - ett rökigt larmande industriinferno som de flesta tidigare snabbt for igenom.
-När industrijobben började försvinna satsade man medvetet på att utveckla kulturlivet och nu har de här två gamla industristäderna en bättre arbetsmarknad än många andra jämförbara tyska städer.

De nya kulturnäringsidkarna består inte bara av konstnärer, författare, musiker och skådespelare utan även av reklam-, TV- och filmproducenter, videouthyrare, distributörer, förlagspersonal, konsthandlare, tryckare, formgivare, marknadsförare, bokbindare, översättare, tolkar, arkitekter, antikvitetshandlare, inspelningstekniker, musik- och TV-studiopersonal, arrangörer, lärare, scenarbetare m fl.

En sjättedel av jobben i Nordrhein-Westfalen återfinns inom denna vida privata kultursektor.
- Det intressanta är att kärnan av konstnärliga utövare alstrar så många andra jobb, de har väldigt stor effekt på sysselsättningen, konstaterar Göran Cars - lite förvånat.

En ort med många yrkesverksamma kulturarbetare blir också attraktiv för helt andra yrkeskategorier.
Var är det trevligast att bo? undrar dagens rotlösa entreprenör som tänker öppna ett nytt kontor från vilket hon blixtsnabbt kan nå firmans övriga anställda via nätet. Den industrialiserade delen av världen datoriseras i rasande tempo, var 18:e månad fördubblas kapaciteten.

Så varför inte välja stallet och få livskvalitet på köpet.
Livskvalitet är ett mycket populärt uttryck i samtida forskning om var människor (som har möjlighet att välja) bosätter sig. Det innefattar sådant som vacker natur, vacker bebyggelse och rimlig närhet till en större stad eller till kontinenten. Men kulturen är minst lika viktig! Det ska finnas ett visst utbud av konst, gallerier, muséer, teatrar, biografer, restauranger och mötesplatser för social samvaro.

Österlen uppfyller de flesta av kraven. Här finns över etthundra yrkesverksamma konstnärer. Det är så många att man redan idag kan tala om en smärre kulturindustri, konstateras i den forskarrapport om kulturen på Österlen som landstingen i Malmöhus och Kristianstads län, länstyrelsen i Kristianstad, Simrishamns kommun och ÖSKG beställt.

Detta förutsätter i sin tur stora skaror av besökare som ska titta på konstverken. Turisterna använder sig av hotell och restauranger och affärer. Några går till mäklaren för att se om det finns någon gård med en lada att sätta datorn i.

Många ser Österlen för första gången under påskens konstrunda. Den började blygsamt redan under 60-talet när en handfull konstnärer öppnade sina ateljéer.

Nu är påskrundan en bilburen folkfest.
50 000 personer åkte runt 1996 och det är inte bara kulturupplevelser de söker.

-En del frågar mig om jag känner till något litet vackert hus, helst vid havet, berättar konstnären Bo Hultén som brukar ha omkring 30 000 besökare i sin ateljé under påskveckan.

Drömmen om ett annat liv.

"Här skulle man stå och måla i en vacker ateljé istället för att ta bussen till jobbet varje morgon."
Andra suckar kanske i bilen på väg hem:
"Inga röda såldlappar - vad lever han på? Tur att man har ett riktigt jobb"
Konstnärerna hålls upp som en spegel i vilken man kan se sitt eget liv och jämföra.

Människor letar i allt större utsträckning efter "upplevelser med substans och innehåll" konstaterar forskarna vid Tekniska Högskolan .
-Stränder och jippon i alla ära men vi ser att kulturen blir allt viktigare, säger Göran Cars.

En annan framtidsforskare, Lorentz Lyttkens, påpekar att man kan bara ha si och så många kylskåp, mobiltelefoner och datorer .

Lorentz Lyttkens kallar Österlen och vissa orter nära Stockholm som Mariefred och Sigtuna för "den nya landsbygden".
-Dit flyttar fler och fler. Folk söker sig till platser där det redan finns många likasinnade och där de kan finna ett bättre liv.

Kultur behövs i alla människors liv för att de ska bli fullödiga och den privata delen av kultursektorn är som sagt den snabbast växande i västvärlden.

De offentligt finansierade kulturinrättningarna får däremot allt svårare att få tillräckligt stora anslag.
Det är heller inte kulturnämndens ledamöter som ensamma ska hjälpa en kommun att klara språnget från en tynande industriort till ett blomstrande kulturcentrum.
Förresten behövs det inte alltid så mycket pengar.
-Ganska måttliga ekonomiska satsningar får stora generativa effekter, sammanfattar Göran Cars.
Men då måste kommunen planera på ett nytt sätt. Det är ofruktbart att ständigt ställa olika intressen emot varandra och sen kalla det för kommunal planering.

Ett typiskt kommunärende:
Kulturnämnden vill bevara ett gammalt bostadshus, ekonomerna säger att det blir för dyrt, vatten och avloppsverket vill dra en ledning just där och dessutom har det kommunala bostadsföretaget ett överskott av tomma lägenheter - politikerna sitter och väger för och emot - de planerar.

- Samarbeta istället! manar forskarna. Se om det kulturhistoriskt intressanta huset kan användas till något. Vilka skulle kunna tjäna på det? Vem kan marknadsföra aktiviteterna? Kanske drar huset folk som kan gå och handla i de omkringliggande affärerna. Kort sagt, betrakta inte kulturen som tärande utan som närande - som en näring. Då finns också andra möjligheter att finna finansiärer.

Orter där människor har många kontakter och litar på varandra lyckas nästan alltid bra, konstaterar professor Björn Hårsman vid Tekniska Högskolan.
-Titta på Gnosjö i Småland med alla sina frireligiösa sammankomster och Rotarymöten. Där finns ingen arbetslöshet.

Oväntade möten kan få oanande följder.

Havefestivalen på Österlen sommaren 1996 drog tusentals trädgårdsintresserade till ÖSKG:s gård Tjörnedala där de mötte fantasifulla trädgårdar men också en konstutställning vilken de kanske aldrig hade sett annars.
Konstarterna befruktar varandra.

Det finns ett kulturnätverk på Österlen kallat Kulturbanken.
I banken samlas namnen på alla kulturarbetare så att man lättare ska få kontakt med varandra. Men även andra företagare kan finnas med , säger initiativtagaren Göran Lindström.
-En skulptörs största problem är kanske att att få råvaran, stenen, från Bohuslän. Om skulptören kan få kontakt med en österlensk transportfirma som kör från västkusten så löser sig problemet. Låter man den tanken leva vidare så är det bara ett nätverk som behövs för att vi ska kunna göra mycket mer av det vi håller på med.

Göran Lindström är filmproducent. Österlen har numera en egen filmindustri, Cimbriafilm, som producerar bl a Richard Hoberts filmer. Österlen har också en återkommande teaterfestival på Kiviks marknadsfält där grupper från hela Europa spelar.

Men det var bildkonstnärerna som kom först till Österlen.

Prins Eugen tillbringade alla somrar under 30-talet på Österlen. Han kördes omkring av en privatchaufför i en stor svart limousine som snart var välkänd på bygden. Ibland målade prinsen inifrån bilen.

Det är inte oviktigt att - som Österlen - ha ett konstnärligt förflutet.
Det är snart hundra år sen P S Kröyer målade "Sommarafton vid Skagens strand" men dåtidens konstnärsliv kastar fortfarande ett romantiskt skimmer över Skagen och lockar besökare.

Sekelskifteskonstnärer i långa vida kjolar och vita linnekostymer visste föga om marknadsföring och ekonomi, men idag ingår det i undervisningen på Österlenskolan.

-Det är stor skillnad jämfört med 60-talet när jag gick på Konstakademin, berättar skolans rektor Kjell Åström. Då var utbildningen helt sluten. Eleverna skulle inte delta i utställningar förrän de var "färdiga". Sen förväntades det att man skulle kunna försörja sig från en dag till en annan.

Många av eleverna blir säkert kvar på Österlen, fostrade till att vara aktiva och utåtriktade och knyta kontakter med andra yrkesgrupper för att kunna försörja sig men också för att möten ger inspiration.

De kommer sannolikt att visa sina verk för många påskbesökare. Och kanske kommer en del att ställa ut sina tavlor på Tjörnedalagården.

Tjörnedala är en vacker fyrlängad gård med läckande halmtak som idag är ÖSKG:s utställningslokal.

Gården ligger helt nära havet. Efter en promenad över ängarna eller genom den fantasieggande ravinen når man stranden.

Arkitekten Lillemor Husberg konstaterar att här finns det fantastiska förutsättningar att erbjuda besökaren en helhetsupplevelse, en "Konsternas Park". Hon har skissat på en framtida utveckling av Tjörnedala.
-Naturen är hela tiden utgångspunkten. De öppna ängarna ner mot havet måste förbli orörda, det storslagna bevaras. Och så måste man hela tiden hålla en mycket hög ambitionsnivå.

Lillemor Husberg vill att gården ska restaureras varsamt med naturmaterial och att den får tillbaka sin genuina karaktär. Idag är det den gamla "stuan" som är riktigt bevarad. I den längan har Lillemor Husberg ritat in en restaurang.

En gästatelje kan få plats i stallet. Barnen kan få en egen paviljong med repstegar och lianer vid ravinen - ett självklart utflyktsmål för skolklasser som samtidigt för en inblick i konstens värld.

Ladan kan rustas upp och bli platsen för experimentella utställningar, teater, föredrag, dans och konserter.

Ängarna ner mot havet inbjuder till meditativa promenader. Ett "Vindarnas tempel", en plats för kontemplation kan finnas på vägen ner mot stranden, säger Lillemor Husberg .

Ett parkområde skulle kunna bli platsen för "Land Art"- konst i naturen. Ta med picknickkorgen och njut.
Vid havet kan en "Konstpir" förtöjas på vilken det står skulpturer - konsten möter havet.
Det ska också finnas möjlighet att ordna större tillfälliga utställningar som en Östersjöbiennal. Eller ett möte mellan olika konstarter, arkitektur, landskap trädgård, konst och humaniora.
Det är ett svenskt konstcentrum arkitekten Lillemor Husberg skissat fram.
Hennes tankar vill ÖSKG diskutera vidare i en bred arbetsgrupp med representanter för kommunen, länsmuseet och övriga berörda parter.

Ett större konstmuseum skulle kunna dra besökarna som vill bo på Österlen några dagar och samtidigt passa på att se Glasriket i Småland, keramiken och konstmuseet på Bornholm, Louisiana och Arken i Köpenhamn och Malmös konsthallar.

Österlen är en bra bas för Sveriges konstintresserade.

Och inte bara för den svenska konstpubliken.
När Öresundsbron är färdig kommer ungefär två miljoner människor att med bil kunna nå Österlen på mindre än två timmar.
I hela södra Östersjöområdet bor omkring 12 miljoner människor som med tåg, bil och färja kan åka till Österlen för ett weekendbesök med en övernattning.

Nu reser inte alla miljonerna till Österlen för att se på konst, bara åtta procent av svenskarna uppger att de är "mycket konstintresserade" och siffran är sannolikt ungefär densamma i grannländerna.

Hur många besökare skulle då en större konstsatsning dra?
På Bornholm grubblade kommunpolitikerna över just den frågan inför bygget av det nya stora konstmuseum som stod färdigt för ett par år sen. Nu har man facit i handen: Det nya museet drar 75 000 besökare om året varav de flesta givetvis inte är öbor utan reser med båt till ön och stannar några dagar.
Det betydligt mer lättillgängliga Tjörnedalamuséet drar ungefär hälften så många besökare varje år och hur stor publik en "Konsternas Park" skulle locka vet ingen.

Men att danska Louisianas blandning av högklassig konst, natur och storslagen havsutsikt är en succé är odiskutabelt.
Lika säkert är det att arbetslösheten redan nu är besvärande på Österlen. Arealen odlad mark har minskat och många åkrar ligger i träda. De traditionella näringarna kommer att försörja allt färre människor.
Samtidigt växer den vida Österlenska kultursektorn med sin blandning av människor inom media, konstnärliga, informations och konsultyrken.

Många som självmant valt att lämna storstaden och bosätta sig på Österlen har ett starkt engagemang för sin nya hembygd.

Hur kan de bidra till att finna en farbar väg in i 2000-talet för en jordbruksregion i utkanten av Europa?
Tänk om vi kunde finna svaret på den frågan innan vi når sekelskiftet.

Texten är hämtad ut Konstnärsliv på Österlen 1997 och är skriven av Lisa Ovesen.
Tyvärr har den tagit slut, men de senare årsskrifterna finns tillgängliga direkt i nätbutiken!