I vår tid har ängeln har blivit något som används lösryckt ur sitt
sammanhang, en dekoration helt enkelt. Bokmärkesänglar eller julänglar,
något gulligt,snällt och rart som knappast förknippas med bibliska
historier.
De svävar fritt och utan sammanhang. Detta intresserade mig plötsligt.
Det är helt enkelt fascinerande med varelser som är bevingade väsen. Dessutom som representerar de godheten, vad nu det är.
Om det finns en Gud och om det också finns änglar, om dessa änglar skulle
se oss och vi dem, då skulle vi få se arga, förvånade och ledsna änglar.
Kanske rasande änglar.
Så tänkte jag.
Den traditonella bilden av ängeln stämmer inte för mig. Att vara god är
det att vara menlöst vänlig? Nej, det måste innebära en hård kamp för det
man tror på.
Min idé blev därför att göra bilder av änglar som inte är så ofarliga för
oss.
Mina änglar är lösryckta ur det kristna arvet, men de är ändå en budbärare.
En budbärare från mig till dig, eller från ditt eget inre, som säger: Vad
gör du? Varför?
De ska dela din och min sorg över allt som går fel i den mänskliga världen.
Konst är allvar och eftertanke, inte ytlighet och konsumtion.
