Konstnärspresentation av ÖSKG:s medlemmar:

Ullrika Franzén vill skapa magiska ting.
Den nysydda skinnvästen pryds av en bukett kohår, några läderband och kanske en fjäder.
Och visst kan hon göra hattar och tofflor av ull men Ullrika tovar hellre en skånsk stenvägg i fårens alla gråvita färgtoner eller en fågel prydd med en stilig fjäder.
-Jag vill att mina grejer ska kännas lite mystiska.

I urbefolkningarnas kulturer där allt inte går att köpa färdigt är tingen mer laddade. En sten med ovanligt utseende kan kännas utvald, lite magisk. En sällsynt träbit pryds med målningar och används i samband med olika högtidligheter eller för att jaga bort onda andar.
Ullrika Franzén tovar som en inföding. Formerna är enkla, men budskapet är mångbottnat. En sten hänger i ett lädersnöre på framsidan av en tovad "pelare".
-Ja, inte vet jag vad den betyder, säger Ullrika. Men den passade så bra just där. Den skapar en laddning.
Högst upp på den tovade pelaren kallad "On top of the World" skulle det egentligen ha suttit en naken tovad liten kvinna, men plötsligt kändes konstverket alldeles för tydligt.
Så nu återstår bara en antydan till kvinnokropp, ett svart mystiskt kryss.
-Även i vår kultur finns något av tron på tecken kvar. Vi spottar tre gånger när en svart katt korsar vägen.

Det traditionella svenska textilkonsthanverket, däremot, är föga magiskt. En vacker väv, en konstfärdigt knuten trasmatta beundras men sporrar inte fantasin.
-Textil är så belastat, det ses som "en liten grej" som kvinnor pysslar med för att pryda sitt hem, som att virka spetsar ungefär. Men jag är helt ointresserad av att tillverka välgjorda saker.
- Tofflor gör jag bara nångång ibland, och då på mitt eget sätt .
En Ullrika-toffel tovas direkt på foten, fotknölar och liktornar och krokiga tår gör utsidan vackert vågig, den blir garanterat bekväm, givetvis helt unik och just så så som Ullrika vill ha det.
Hon har en gedigen textilutbildning. Konstfacks textillinje i början av 60- talet och därefter ett stort antal kurser i allt från kläddesign i Los Angeles till fårklippning på Österlen.

I USA var paret John E och Ullrika två och ett halvt år under 60-talet. Ullrika fick jobb som designer och John E försökte måla samtidigt som han passade sonen Mortimer, idag 32 år och tatuerare i Stockholm.
- Jag var bara 21 år när han föddes och fattade inte alls vilket jobb det är med barn. Och sen sa alla "har man ett kan man lika gärna ha två" så vi fick snabbt en son till. Men att ha två barn blev förstås ännu jobbigare. Jag kände mig lurad.
Dagis fanns inte i Los Angeles på den tiden, och nån annan barnpassning hade paret inte råd med.
-Det funkade helt enkelt inte. John E kunde inte både måla och ta hand om barnen. Så vi åkte hem till Stockholm.
John E Franzén blev med tiden konstprofessor och fick måla kungafamiljen.

Familjen fick ytterligare en son. Ullrika passade barn och jobbade extra som taxichaufför och höll kurser i växtfärgning och tovning. Och hela tiden samlade hon på idéer, "höll på i huvet".
-Periodvis blev jag fruktansvärt frustrerad av att aldrig få nån tid för mitt eget skapande, mina egna projekt.
- Men han är ju så begåvad, säger hon med ett skratt. Och det är väl bättre att en får tid göra något bra än att två blir halvdana konstnärer.
Nu lider hon å andra sidan ingen brist på idéer . Även skåpen är fyllda med ting som kan användas för att skapa.
-"Bra att ha" har jag tänkt efter varje växtfärgningskurs och stoppat undan några härvor. Så nu tovar jag ofta in lite garn.

I den här t ex, säger hon och visar en tovad tvåmeterspelare kallad "Stående Skåning". Det är en stående skånsk lagårdsvägg, stora gråstenar med vitkalkade murade fält emellan.
Den pryds en rund tovad gråsten högst upp.
Såna helt runda stenar har Ullrika hittad på tomten, inbäddade i skifferlager.
-Mystiskt va? Hur kunde de hamna där?
Markerna är vidsträckta runt gården och den gamla kvarnen i Tommarp. Hit kom familjen hösten 1991 efter att ha motorcykelsemestrat på Österlen många somrar.
-Tommarp är som Texas. Utslängt i "the middle of nowhere". Jag gillar det här vanliga. Järnvägsspåren försvinner i fjärran och bybutiken heter "Kalles Livs".

Småland var ännu ödsligare. Där bodde familjen på 70-talet för att kunna ha djur. Ullrika har fött upp hundar sen dess. Just nu är det bullterriers som skäller ute i lagården. Ett rum är fyllt av prisrosetter.
-Djuren måste vara snygga. Det finns en konstnärlig bas i allt vi gör. Hela gården är en sorts livsinstallation.

Djuren är inte bara vackra att se på, Ullrika talar lyriskt om att komma in i fårstallet en kall vinterdag.
-Det doftar honung, och så hörs det där lugna rytmiska tuggandet.
Att klippa ett får med en gammaldags fårsax, tvätta ullen i såpvatten, karda och tova är andra vardagsnjutningar.

Motorcykeln, en "Indian" från 1930, är förstås också en njutning både att betrakta och att köra. Ullrika öppnar lagårdsdörren och demonstrerar den fjädrande lädersadeln och indianansiktet som också är baklykta. Styrets prydnader. Vid varje handtag hänger några läderband, en fjäder, lite kohår. I fartvinden fladdrar buketten. Kanske för den tur med sig.
- Förr flätade fiskarhustrurna in sitt eget hår i ullsockorna som männen bar på sjön. De skickade med en bit av sig själva som beskydd .

Ullrika sitter i pannrummet och kardar bland allt som brukar trängas i ett pannrum. Genom väggen hörs jazzmusiken från John E:s ateljé.
1995 hade Ulrika sin första utställning, tillsammans med John E på ÖSKG:s gård Tjörnedala.
-Jag fyllde femtio det året. Jag som alltid tänkt "vad ska jag göra när jag blir stor?".
Äldste sonen Mortimer gav mamma en tatuering i femtioårspresent. Såpvattnet från ulltvätten i pannrummet stänker upp på ett slingrande "armband" på Ullrikas ena handled.
-Det var kanske inte meningen att jag skulle börja skapa förrän nu. Jag är lite fatalist. Men nångång måste alla få göra sin egen grej. Annars blir man knäpp. Eller väldigt deppig.
-Hoppas nu bara att mina föräldrar inte blir sjuka så att jag måste ta hand om dem.

Text av Lisa Ovesen. Hämtad ur "Konstnärsliv på Österlen".

Tillbaka	Tommarps kvarn, 272 93 Ö Tommarp, tel 0414-201 12	Ullrikas CV