...jag har återvänt till mina diptyker, tyckte att det fanns mer att utforska, säger Anders Kappel i den ljusa stora salen på Brösarps konsthall
[...]
Kappel själv kan se diptykerna som en reaktion mot de allt högre hastigheterna vi rör oss med, men också ett sätt att öva upp seendet hos betraktarna. Men de är också en del av hans personliga konstspråk. Synd då, anser han, att inte odla det...
– Det finns en långsamhet i dessa målningar jag finner intressant, där det alltid finns en liten förskjutning mellan de båda. Jag jobbar parallellt med bilderna, och gör dem så lika jag kan. Ändå blir det små skillnader. Jag vet inte vad det beror på, men finner det värt att undersöka.
Sune Johannesson
091003,
Kristianstadsbladet >>
Hans konst kretsar kring en bjärt framställd dubbelhet i förhållande till hur vi förvaltar vårt arv. Budskapet laddas av idel tänkvärda och humoristiska förskjutningar; betraktaren utsätts för konstnärens distanserade blick, för hans ständigt omprövande nyfikenhet.
– Jag har länge intresserat mig för tvådimensionella objekt och är också väldigt intresserad av skyltar när jag är ute och reser.
– Jag gör ofta dubbletter, diptyker som blivit något slags fixeringsbilder. De aktiverar blicken och leder betraktaren in i ett seende där man börjar leta både efter bildernas likheter och efter deras olikheter. Måleriet blir till ett slags forskning i vad som kan hända när man upprepar ett motiv. Det är ett långsamt skeende med en liten knappt märkbar förskjutning. Det är intressant med dubbelheten och med hjärnhalvorna.
Anders Thuresson
090914, ZENIT kulturtidningen i väst >>
