Konstnärspresentation av ÖSKG:s medlemmar:

Madeleine Pyk har kallats Sveriges flitigaste målarinna.
Hon målar snabbt, talar snabbt. Händerna flyger över duken, gestikulerar i luften. Associationerna löpar snabbt, talar snabbt. Händerna flyger över duken, gestikulerar i luften. Associationerna löper fritt.

-Jag färdas ständigt i fantasin, jag har massor lagrat. Varje sekund tar jag ett flygplan till olika ställen.
Madeleine har alltid rest. Att oväntat bege sig till ett okänt resmål, packa snabbt och köpa biljetter i sista stund. "Åh, det är härligt!"
Så har hon levt under många år. Nu är livet mer planerat. Hon bor mest i Nice och i Simrishamn.

Ibland finns alla betydelsefulla hem med på samma duk. Nice, Simrishamn, Stockholm och Skägga. Skägga är släkten Pyks skärgårdställe. Förr bodde Madeleine alltid där några månader om året. Hon hade också en lägenhet i Stockholm.

-Men nu är det alltid något hus som försvunnit när jag kommer dit. Man känner inte igen sig.

Simrishamn har blivit allt viktigare. Hon målar småstadsgatorna, hamnen, folklivet. Ibland cyklar hon själv in i bilden - en spenslig figur med lång näbb.
Numera trampar hon bara om sommaren. Trummar gör hon året runt.

-Trumsetet är min avkoppling. Man använder både armar och ben. Det känns ursprungligt.

Havet är ett annat andrum. Hon går på stränderna med Cavalier King Charles-spanieln Benny. Han har ett trubbigt litet ansikte, mycket olikt uppsynen hos de eleganta kattdjur med långsmala ögon som ofta förekommer i hennes bilder. Med outgrundlig blick betraktar de omvärlden.
"Katt, Katt, Katt" heter en av Madeleines böcker . Hon skriver varje dag och har också gett ut "Marmorbadaren" och "Den sjungande kroppen", den sistnämnda i samarbete med poeten Jaques Werup.
De har båda bott i stadsdelen Belleville i Paris. För ett par år sen skänkte Madeleine sin ateljZ vid den myllrande stadsgatan till Grafiska Sällskapet och flyttade sitt vinterviste längre söderut.

Nu går hon på stranden i Nice och letar fynd när tidvattnet dragit sig tillbaka. Drivved, knappar, en hatt till tandkrämstuben, gamla pennor, penslar - Madeleine skapar sina långsmala skulpturer av det som andra ratat. Ibland gjuter hon in allt i brons.
Om dagens strandfynd blir skulpturer så förvandlas ofta dagens händelser till bilder. Ibland målar Madeleine det lilla livet, det som händer i kvarteret. En måltid i Nice, en cykeltur i Simrishamn, hamnlivet.
Men en annan dag är hennes bilder sprungna ur det internationella nyhetsflödet och inte ett dugg idylliska.

-Varenda liten jordbävning har jag målat. Men det är inte dem som folk köper.

Barndomen är också ständigt närvarande. I hemmet i Simrishamn står dockskåpet som Madeleine lekte med som barn.
Ateljén ligger några hundra meter från bostaden och har utsikt över småbåtshamnen.Trummorna står på bottenvåningen och staffliet på vinden.
Ibland sitter trummandet kvar i fingrarna - målningar kan vara som trumsolon, säger Madeleine och slår några virvlar i luften.

-Handen far iväg som girlanger. Det är som Mozart på duk!

Text av Lisa Ovesen. Hämtad ur "Konstnärsliv på Österlen".

Tillbaka	Repslagareg 4, 272 31 Simrishamn, tel 0414-17709	Madeleines CV