Kerstin Rosengren |
Textil |
I mödrarnas spår...
När min mormor var liten lärde Mor Elise henne att sticka.
När min mor var liten lärde hennes mor henne att sticka.
När jag var liten lärde min mor mig att sticka.
När min dotter var liten lärde jag henne att sticka.
När min dotterdotter är liten lär...
I generationer har det textila arvet gått från mor till dotter.
Jag fascineras av de gamla textilier som kvinnor i århundraden tillverkat. Dessa inspirerar mig att arbeta med ull i olika former, mest stickat och filtat, ibland kombinerat med järn. I min släkt finns det smeder och stickerskor, i mina bilder möts dessa. Ett möte mellan det mjuka och hårda, det gamla och det nya.
Mina stickade plagg bär tydliga spår av den folkliga textilskatten i form av tuppar, bäckahästar och andra bilder, ofta kombinerade med taggar. Taggarna har blivit en viktig del av min design, dessa sticker ut som glada budbärare.
Kerstin Rosengrens två egna bomärken är tuppen och taggen. Tuppen är inte olik graffitimålarnas sprejade »tags« - kaxigt kantig spatserar han fram över tröjorna på krokiga ben. Mönstertråden löper i oväntade knyckar, formar tuppen mer till en del av tröjans komplicerade mönster än en fågel. Hon har ett tredje kännetecken. Ränderna. Inte färgglada breda utan tunna strikta. |
Många vita smala mot en mörk bakgrund, eller tvärtom. Ibland löper de inte riktigt parallellt utan smalnar av mot en fiktiv horisont, som bondens snörräta åkerfåror betraktade på lite avstånd. Mot denna »linjerade« bakgrund skapar hon sina böljande mönster. Kerstin Rosengren gör också stora kuddar. Där kan knalliga taggar sväva fritt mot en mörk bakgrund som enkla stjärnor på en natthimmel. Det är en mönsterstickning som ligger nära det abstrakta måleriet. |
Jag har Gesällbrev i stickningsyrket utfärdat av SHR, Svenska Hemslöjdföreninganas Riksförbund, och Sveriges Hantverksråd.
Medlem i ÖSKG (Östra Skånes Konstnärsgille) och i Konsthantverkscentrum.
|
|
 |
||||||
|
Glemminge Tågarpsv. 157,
270 21 Glemmingebro |
|
||||
